På en privat fest någon gång i nov eller dec –91 fick jag en förfrågan.
-Du som lirar elgitarr, kan du inte dra av nån Creedence låt, eller Margaretha typ.
Det kunde jag inte, kom på mig själv att jag kunde ju bara en del enkla riff från Bon Jovi Iron Maiden, Accept etc. Bandet som jag tidigare lirade i försökte ju mest med egna låtar inga covers. Man skulle ju göra egna låtar på den tiden, man tyckte det var löjligt med andras alster.
Att jag inte kunde riva av en gammal tre ackords låt sved dock riktigt ordentligt dagen efter. Så till den milda grad att jag samma dag bestämde jag vad årets julklapp skulle bli. En akustisk gitarr till mig själv så klart.
Under kommande år vara alla fester räddade (tyckte jag iaf) Guran hängde med när det var party och oftast blev det allsång i köket. Varför just i köket? Troligtvis närheten till kylen.
En sommarkväll på stadens hotell –95 blev jag av en slump bekant med en kille som satt i liknande musikalisk sits som mig (Tomas Englund). Dock var hans erfarenhet av att spela offentligt betydligt större än min. Jag hade ju bara gjort 2 gig med mitt band –90. Han var sugen på att ut och ”trubadura” och undrade om jag var intresserad av att köra i gång en duo.
Planer drogs upp i baren och vid stängningsdags var nog världsturne´på 24 månader inte tillräckligt stort för oss. Vi försökte under ett års tid. Men det där med att ordna gig visade sig inte vara det lättaste.Projektet ”Riverside” som vi kallade oss lades ner efter att gjort 5-10 gig, troligtvis närmare 5 bara.
Jag förstod att min bana som pubunderhållare härmed var över och accepterde det, jag hade ju försökt iaf MEN. Valborg –99 blev jag hembjuden till en fd arbetskamrat att skjuta av lite raketer, tända majbrasa och ha fest på hans loge. Han undrade om jag kunde ta med gitarren och köra nån låt också.
Hmmm fest på en loge tänkte jag. Lånade lite PA prylar av en bekant så att det hörs vad man spelar. Sagt och gjort, entre´ gjordes genom taket hängandes i en sele, (kommer aldrig att hända igen). När folk hade dansat natten lång till mitt spelande så var det en mycket nöjd blivande trubadur som vaknade dagen efter. This is my life som han sade den gode Kim Larsen.
Pengar lånades, utrustning handlades, och tack Anders Bohlin(Grand hotell Avesta) för att du trodde på mig och lät mig göra mitt första jobb som solotrubadur på din krog.
Det första året var man super glad om någon hörde av sig och ville boka en även om det var två månader till giget. Man hade iaf ett datum bokat i kalendern (eller var det en lapp på kylskåpsdörren).
Har provat på att spela heltid men sedan 06 så kombinerar jag mitt spelande med en deltidstjänst på Stora Ensos kartonhfabrik i Fors utanför Avesta.
Tack till;
Tomas Englund: Sådde det första fröet.
Roger Helj: Lånade ut PA till mitt första gig samt all hjälp med gitarrer.
Jonas Asplund: Introducing the midi
Samt: Clas,Togga,Jocke,Kent och ni andra (ni vet vilka)för ovärdeliga tips samt bokningar
Och inte minst:, Magdalena (sambo)Roger Forsberg (bäste vän) samt L Nilsson (hemsida)
Mig själv: Köp av akustisk gitarr